En liten julbetraktelse

En liten julbetraktelse

Så var det då dags igen. De vanligtvis underbara juldagarna, som påminner oss om Jesus födelse, men kanske också om hans kommande återkomst. För många är julen förknippad med Kalle Ankas julafton, och julklapparna. En tid av gemenskap och frid. För andra är julen en påminnelse om den gemenskap som saknas, om brustna relationer, och kanske också en tid av ensamhet och sorg.

Statistiken talar sitt tydliga språk, med kanske tusentals skilsmässor och brustna relationer.  Familjer som har förlorat en anhörig, eller som har anhöriga som är allvarligt sjuka. Många får tacksamt fira julen i ensamhet, eller i en splittrad gemenskap.

Har inte tillvaron blivit hårdare och kallare? Vem har tid att bry sig om sin nästa? Tänk att den bästa julklappen kan vara att ta tid för varandra, och bry sig om varandra.

Eftersom jag tidigare i höst kollapsade och fått tid att fundera på livets innersta, så har värdet av goda relationer och tiden tillsammans med de få vänner man har blivit tydligt. Inte så att jag kan se mig själv i spegeln och tycka att jag är ett föredöme vad gäller att ta sig tid för att vårda relationer, men jag kan nu på ett helt annat sätt se betydelsen av just goda relationer. Under de sömnlösa nätterna så har bönen och bibelns psalmer (psaltaren) varit en nära vän. Jag har också förstått värdet av läkare som tar sig tid att lyssna och hjälpa. Tack Gud för alla goda läkare.

Bibelns Job har utvecklats till att bli en god kamrat för mig på livets resa.  Rättfärdighet ska inte löna sig. Om saker går snett, så behöver det inte bero på att man själv har gjort något ont. Uttrycket, ingen rök utan eld, eller uttrycket att det inte är ens fel om två träter, är en vrångbild av hur verkligheten kan se ut. Det kan visst bli rök utan eld, och det kan visst vara ens fel om två träter.

Som jag nu själv fått erfara är livet inte alltid lätt, men Gud är fortfarande en god Gud, som har omsorg om oss. Gud är nära den som vill vara nära Honom.

Julen kan vara en fin helg, men det kan också vara dagar som är fyllda av ångest och samvetskval. För att inte tala om relationer som brister.

Tänk om vi kan hjälpas åt att bry sig om varandra, och söka närheten till vår Gud, och inte minst söka hans vilja med våra liv.